Le singe est sur la table et la danse à la musique du diable

Bonjour, mon meilleur blog!

Je n'ai pas encore commencé à écrire, mais dès que je commence à entrer dans l'atmosphère. J'ai un simple. Swan a réglé. De même, les moniales. Ils sont devenus fatigués de la formation de tournoi de basketball en avril. Ils se sont battus et nous espérons bien de battre les moines du monastère à Aberdeen. J'espère qu'ils gagnent. Soeurs sont les meilleurs. Aussi Kerstin et son lapin.

Non, mais maintenant je bois plus de l'eau et d'écrire des conneries du chien avant que je puisse me mettre dans mon petit lit.

Le temps a une fin. Kisses à Bagarmossen!

Aussi, le singe est sur la table!!! Allez!

Förtydligande om de små nunnorna

Många har hört av sig till den sjuka jäveln och frågat om det här med de små nunnorna. Jag kan gott avslöja att "ja, de finns på riktigt" och är alltså ingen inbildning. De ackompanjeras till och med av väldigt korta människor (vi snackar skollinjalhöga) i kodräkt. Roligast är när de och nunnorna skrämmer och jagar varandra.

Nunnorna spelar spökboll

Fjorton små nunnor med dok och hela fadderullan far runt i min lägenhet och vart jag än går. Ibland har jag dem i koppel. Men även då är de svåra att hålla reda på.

I morse vakande jag av att en nunna skrek till när hon fick en boll i huvudet. "Ingen spökboll före klockan tio", försökte jag förklara för dem, men i vanlig ordning lyssnar de inte utan spelar glatt vidare. Den minsta nunnan vinner alltid. Hon är endast 15 centimeter lång och svår att träffa. De andra nunnorna är mellan 25 och 30 centimeter långa. Nunnorna som åkt ut sätter sig på min sängkant och dinglar med benen samtidigt som de fnittrandes följer spökbollsmatchens spännande upplösning.

Totalt fjorton nunnor har jag i mitt släptåg.

Men det är inte alltid de för ett herrans liv omkring sig. Vissa för mig extra trötta morgnar ser de till att jag kommer upp. De drar och sliter i mina fötter. Nyper mig i armarna och drar mig i håret. "Upp med dig Bernie", gastar de i ett kör om nypningarna, dragandet och slitandet inte hjälper. Bättre än alla väckarklockor i världen - jag lovar.

Bärsa på MackeDånken

Haha, behöver man ens kommentera?

Kräkförpackade repliker och en grävling i halsen

Hela kvällen har jag ägnat åt självplågeri. La mig i sängen med tv:n på. "Så ska de FAN INTE låta" var på. Jag försökte lista ut bästa taktiken för att slå mina egna rekord i Buble Braker på mobilen. Lyssnade på kräkförpackade repliker från tv:n och undrade i mitt inte så stilla sinne om jag hörde rätt. Tittade upp och fick se en framgångstörstande Idol-figur i gallaklänning på ett helmysigt sätt sjunga någon smäktande ballad. Och hur en gammal hej-i-brallan-låtskrivare/sikta-mot-stjärnorna-programledare förvrider ansiktet i någon "rivig" bluesaktig låt. Saknar med ens kräksjukan ...

När bubbelbrakarspelet inte lyckas hålla mig vid sans, byter jag kanal. DET ÄR mycket lättare att spela till Without a trace på 3:an än till "Jag-trånar-efter-en-karriär" på 1:an. Brottskod: Försvunnen som SVT kallat serien i några år lyckades däremot inte slita mig från mobilspelet.

Tröttnar på bubblorna och sätter mig vid datorn igen. Visslar in på Aftonbladets nätupplaga som ett led i självplågeriet. "Singha Long for" ljuder från 3:an, bara det som att dra en död grävling genom halsen. Fastnar för rubriken "Misstänkt dubbelmord i Stockholm" och tänker lite i förbigående att det säkert är Södermalm det är frågan om. Kanske rent av i mitt hus eller nästgårds. Tyvärr (?) inte. Men bra nära. Roligast med nyheten var däremot annonsen bredvid som proklamerade "Kom över till den guldkantade sidan".

AMöbler

På 23 kvadratmeter får man inte plats med så sjukt mycket möbler. Det borde även jag förstå. Möblerna å sin sida vill ta plats. De vill med allt sitt trä göra livet surt för idioten som köpt dem. Med all rätt. Något jävla vett måste man ju ändå ha. Less is more eller va fan för skit som helst.

"Skäms! Plocka upp kräket efter er"

Nu är det tydligen ingen ny grej med små handgjorda rosa flaggor i efterlämnat hundbajs som det står "Skäms! Plocka upp efter din hund på".

Har studerat kakelplattorna i mitt badrum i några dagar medan jag ropat på Ulrik stup i kvarten. I folkmun (bara en sån sak) även kallat vinterkräksjuka. Jo, det finns ju lite snö ute nu så okej. Hur som helst funderade jag idag på att ta en tur ut. Ja, du vet, frisk luft ska ju vara bra mot det mesta.

Jag konstaterade glatt att går jag ut kommer jag med allra största säkerhet att hitta hem igen, hur eller var jag än går. Bara att följa de gallaklädda (ska inte förväxlas med galaklädda även om det frammanar samma reaktioner hos mig) splasharna längs gatorna. Förutsatt att jag inte går i kors. Förstås.

En kollega med huvet på skaft insåg rätt snabbt att jag kunde ge upphov till en helt ny samling rosa flaggor. "Skäms, plocka upp kräksjukan efter er" skulle i såna här tider kunna fylla mer trottoarblaskig uppkastning än "Så ska det låta".