Nunnorna spelar spökboll

Fjorton små nunnor med dok och hela fadderullan far runt i min lägenhet och vart jag än går. Ibland har jag dem i koppel. Men även då är de svåra att hålla reda på.

I morse vakande jag av att en nunna skrek till när hon fick en boll i huvudet. "Ingen spökboll före klockan tio", försökte jag förklara för dem, men i vanlig ordning lyssnar de inte utan spelar glatt vidare. Den minsta nunnan vinner alltid. Hon är endast 15 centimeter lång och svår att träffa. De andra nunnorna är mellan 25 och 30 centimeter långa. Nunnorna som åkt ut sätter sig på min sängkant och dinglar med benen samtidigt som de fnittrandes följer spökbollsmatchens spännande upplösning.

Totalt fjorton nunnor har jag i mitt släptåg.

Men det är inte alltid de för ett herrans liv omkring sig. Vissa för mig extra trötta morgnar ser de till att jag kommer upp. De drar och sliter i mina fötter. Nyper mig i armarna och drar mig i håret. "Upp med dig Bernie", gastar de i ett kör om nypningarna, dragandet och slitandet inte hjälper. Bättre än alla väckarklockor i världen - jag lovar.